Stekt sobrasadamacka med lagrad ost.

toast2

Sobrasada är en mjuk, bredbar fläskkorv som är smaksatt med paprikapulver och sedan hängd ett jävla tag. Här på lite bröd tillsammans med en extralagrad ost från Gran Canaria som jag smugglade med mig hem efter nyårssemestern.

Korv, ost, stekpanna, klart.

Gott skit

 

Juldagslunch: porchetta.

Porchetta

Hittade några bilder som jag insåg att jag inte hade använt så varför inte göra det nu?

Jag fyller år på juldagen och eftersom jag alltid är ohyggligt trött på julmat och tycker att kalkon är tråkigt så har jag de senaste åren lagat en födelsedagslunch till familjen. Jag har gjort allt från tacos till hamburgare och 2012 var det dags för en trevlig porchetta.

Jag skar upp en bit grissida och hade i vitlök, citronskal, salt, olivolja, basilika, citronsaft och salt och peppar. Sen band jag ihop den till en rulle och lät den marinera i en två dagar i kylen. Runt sjusnåret på julaftonskvällen skickade jag in den i ugnen på 100 grader och där fick den ligga. Jag gick även ned och köpte några obakade bake-off bröd från lokala butiken som fick ligga och kalljäsa på en plåt i kylen över natten.

På morgonen så skruvade jag upp tempen på köttet och avslutade det och sen bakade jag av brödet. Sen var det bara lite småprepp kvar.

Jag slog en majonnäs som jag rev ned en kvarts tryffel i, jag hade en bit kvar, äggen som jag använde till majonnäsen hade fått ligga tillsammans med tryffelbiten i några dagar för lite extra smak. Jag slog också en aioli och strimlade och lade in brysselkål för att få lite extra syra.

bord

Jag skivade bakpotatis tunt på en mandolin och skar ned dem till pommes julienne som friterades strax innan servering. Köttet skars upp och värmdes på.

Pommes strips

Sen var det bara att bygga mackor.

Väldigt trevligt.

tallrik

Köttfärssås i tryckkokaren.

Easy peasy japanesy.

Drabbades av en fånig craving efter köttfärssås. Så, alltså:

Två lökar, ett paket blandfärs, ett paket bacon (jag använde kotlettbacon från något danskt företag), lite berbere, lite starkt rökt pimientopulver, massor med pig flavour seasoning, lite mer än en halv flaska rödvin (jag använde en duglig bordeaux och sippar på resterna när jag skriver detta), en burk finkrossade tomater, en burk tomatfiléer, en skvätt rödvinsvinäger, salt och nymalen svartpeppar.

Kör den finhackade löken i ister i fem minuter, på med berberen och pimientopulvret, låt smälta ihop en stund, i med bacon, i med blandfärsen, på med grispulver, vin, tomat. På med locket och kör i cirka en timme i tryckkokaren.

Ta av locket och låt reducera.

Ät. Dö av lycka.

Nyårskanin.

Spanien är ett härligt land med fantastiska råvaror. Ett land där till och med den lilla kiosken på hörnet har färska grönsaker och en liten kyldisk med charkuterier. Naturligtvis också en skärmaskin så man kan få precis så mycket som man vill ha. I de kvartersbutikerna har man fisk- och köttdiskar så fyllda med färska varor att man vill gråta; skaldjur, fisk och bläckfisk, gris, kanin, ko, kyckling. Allt finns där.

På nyårsafton traskade vi bort till Carrefour för att shoppa lite gott. Problemet är dock att ”lite gott” visade sig bli en övermäktig uppgift. Att stå inför alla valmöjligheter gjorde att vi istället gick på det enkla: kanin.

En färsk kanin, flådd såklart, med de gottiga inälvorna kvar. Samma stil som på kycklingen man kunde köpa för en 10 år sedan, när man fortfarande fick med en påse med inkråmet, om någon minns.

Lite färska bondbönor till det, kycklingbuljong, sherry, lite lök och paprika, lite kryddsås och en burk skalade tomater och så fick det koka i cirka en timme. Sen i röda linser, lite överblivna oliver och därefter var det bara att äta.

Ovanpå alltihop ser ni även levern, njuren och hjärtat som jag fick goffa i mig själv. Å vägrade.

Fantastiskt gott!

Kaningryta

Gott Nytt År!

2012 började ensamt i Solna med julmust och tacos och slutar i Las Palmas med Albariño och pata negra.

Kan vara värre!

2013 kommer att bli grymmers!

Gott Nytt År och lyssna på lite Jeff.

Gran Canaria, lite sol.

Sitter i Las Palmas och funderar på världen. Har helt missat att fota mat, får se om jag lyckas komma ihåg att ta med telefonen framöver, men det finns bra grejer.

Jättebra grejer.

Och vilka butiker…

Skinka

Klassiker i modern tappning: femöringen.

Femöringen har varit en favorit sedan jag praktiserade i köket på Domtrappkällaren i Uppsala i mitten på 90-talet. En enkel och god rätt, en klassiker på affärslunchen.

En skiva oxfilé som stektes, täcktes med stekt lök och toppades med ett stekt ägg.

Här är min moderna tolkning:

Flankstek, stekt lök, en vändstekt äggula. Allt serverat på en brödbit som samlar upp alla de goda safterna.

Ett tips; se till att ha en god svartpeppar. Det här är en rätt där man verkligen kan jobba med klassiska smaker.

Enkelt, snabbt och gott.